Det här med komplex

Idag har jag varit förbi stan en sväng med Emilia, jag inhandlade en väska och sen for vi på jobbet. Fan vad jag faktiskt saknar att jobba. Har ju ändå jobbat nästan 3-5 dagar i veckan senaste året. Jag hatar att bara sitta hemma, jag är på tok för social för det. Så jag ser verkligen fram emot att få komma tillbaka! Skolan däremot är jag inte lika taggad på.
En sak som delvis och delvis inte har att göra med detta inlägg men som jag ändå vill berätta för er, det är att jag har alltid hatat att ha uppsatt hår och det är dom senaste två åren som jag börjat ha det. Detta beror på två stora komplex jag haft sen liten, mina öron och mitt underbett. Som 15åring plastikopererade jag ena mitt öra, på grund av att det är så utåtstående. Det blev dock i stort sett ingen skillnad, så jag har fortfarande komplex över det, men med tiden har jag lärt mig att acceptera det allt mer. Och då jag började jobba så var jag ju tvungen att ha uppsatt hår (Restaurang). Det har lärt mig att acceptera det lite mer. Och jag har känt mig lite mer bekväm och började till och med kunna ha det i skolan. Och nu när underbettet är borta så känner jag inget större obehag över det längre. Vilket känns jävligt skönt. Slipper försöka anstränga ansiktet så att underbettet ska se mindre ut. Åh, jag är så glad över att jag vågat genomföra den här operationen. Det kommer nog påverka mitt liv positivt på fler sätt än vad jag tror!
Kommentarer
Trackback